grogrund färgsprak

thé.
hösten nalkar. jag kan lukta den, jag kan känna den, lightly tapping my skin. jag kan höra den under mina fötter: det välbekanta knastret, frasandet och krispiga löv. som dött, dalat, som ska bli grogrund för en ny sommar. jag kan se den; de så sakteliga gulnande löven mitt i det gröna.
snart exploderar världen. snart är det en färgsymfoni utanför varje fönster, och jag kommer lyriskt att plocka hem så många färgglada löv jag kan hitta. gömma dem bland alla kursböckers sidor, omge mig av höst. av förändringen.
kanske älskar jag hösten för vad den betyder för mig - förvandling. metamorfos. kasta av sig det som varit, bli ny. spricka upp i en färgsymfoni.
jag älskar skiftningarna. men de gör mig samtidigt vemodig, nostalgisk och ledsen. alla årstiders skiftningar gör mig sådan, dock mest när vintern blir till vår. den här förändringen är mjukare, lättare. ändock vemodig. men jag välkomnar den.

kom höst.