there goes the fear, let it go now

att du var min. tänker på hur mycket du har älskat mig.
tänker på magin. tänker på hur mycket av mig som föddes i oss. vår kärlek som en slags livmoder.
närhelst jag dricker kaffe med socker&mjölk är jag tillbaka. femton år, livrädd och lyckligast i världen. tänker på smaken av cigarettrök blandat med jordgubbstuggummi. det var höstfärgssprak, otaliga besök på stans dyraste glasscafé, randiga strumpbyxor, trevande rädsla, att våga slå ut lite skyddade av varandra.
och hur du gled och tappade all gnista och liv. som sand mellan mina fingrar. du sa nej till livet och således också till mig. ett liv kan inte baseras på rädsla. jag var tvungen att leva. jag är så hemskt ledsen att jag gjorde dig så illa.
jag har minnena i en öm plats i mitt hjärta. det hoppas jag att du också har.
lycklig och stolt över att ha älskat en så vacker människa.

wait, wait, wait mighty outer-space

I felt your poltergeist love like savannah heat
While the waterfall was pouring
Crazy symbols of my destiny

jag måste ge det en röst.
ett brinnande hjärta, ett minne av en längtan och ett saknande och ett avstånd som var som kramper i mitt hjärta. ett par bruna ögon när jag vaknar på andra sidan natten. (jag älskar ditt universum.) jag cyklar. jag cyklar över ett färgsprakande döende tvåtusennio. blöta löv och en vag doft av saffran. det är ett kallt mörker som sveper in över mig, som sipprar in i mig, som isar mig kall och frusen ända in till benen. bygger avstånd och är rått och isande. blir till klumpar i min hals. jag vill göra mörkret varmt, att det ska bli som en filt över mig, någonting att gå i ide i.

jag går i en crisp and clear morgon. det är diamanter i gräset. jag har behållt orden inuti länge nu. det är som myror som kryper omkring i mitt huvud i olika riktningar & bygger sina egna vägar.
ibland är det viktigt. att behålla orden inuti. att låta dem finnas där och låta dem gro, att låta dem mogna, kanske ibland även dö, bli till ny jordmån för nya tankar, nya sätt att vara människa på. och ibland är det viktigt att ta ut dem och titta på dem, orden, prata med dem. viska, prata, skrika, gråta, vara. jag har tänkt så mycket. jag har skrivit så lite.

jag grubblar, jag har känslorna utanpå. ibland undrar det om det spelar någon roll vad jag tänker när jag mår såhär. om det spelar någon roll hur jag tar mig över till andra sidan det här måendet.
och egentligen vet jag att det gör det. att det är nu jag är öppen, nu försvaret är nere, fasaderna är brända, nu jag är mottaglig. för det som ska öppna upp, mjukgöra, skulptera.
jag slappnar av, jag tar emot.

oktober, färgsymfoni och det här året ska dö. ska bli till jord för ett nytt år att växa i. och jag önskar att jag klarar att släppa taget, att jag också kan fälla mina döda löv, sluta mina cirklar. liv förutsätter död.

conor oberst i mina öron. jag önskar myllret i hjärnan ville lägga sig till ett lugn.
men jag minns att det ryms en värld i varje känsla, och jag kan finna mening i varje känsloläge. som lite klokare för varje känslolandskap lagt under mig. måste minnas att jag är fri, att min värld är min. måste göra plats för röran och vimlet, minnas att det är rörseln och livet jag vill välkomna.
önskar jag kunde känna mig hel i varje ögonblick. att jag kunde se mig själv i ögonen och säga okej. det är okej. alla ofullständigheter och operfektioner och sprickor. och bara svepa in mig själv i ett stort sjok acceptans och vila så, minnas att jag är fri, att jag aldrig kan vara något annat än fri.

kropp, jag ska inte skada dig mer. ska inte mer vägra dig det du behöver, inte längre titta på dig med avsky.
sinne, jag ska inte mer tvinga ner dig i ångestspiraler och självspäkelse.
kropp, sinne, jag ska ta mig själv i hand.
kropp, jag ska stryka mina händer över dina yta. känna musklerna som bär mig, hur lungorna välver sig, farkosten som bär mig. kropp, jag ska ta hand om dig, kropp, du ska få åldras vackert.
sinne, jag ska blunda, jag ska lyssna till det onda och rädda och jag ska le, och det ska sjunka; sinne, jag ska acceptera & låta vara, falla och landa.
kropp, sinne, jag ska vara mjuk.

sweet october

ligger i lakan som doftar nytvättade och lyssnar på syrsor. den varma natten mot huden. har precis mediterat, låtit tankarna flyta upp till ytan, lyssnat på dem, släppt dem. jag är trött och jag är mjuk. allt som ska göras och fixas lämnar jag åt morgondagen.
här och nu: bara mjukkänsla, tvättmedelsdoft, syrsor.