all shall be well, and all shall be well, and all manner of things shall be well.

som en katt hopkurad i solen, vilar i ljuset i sommaren, vilar i allt jag kan bli

of the morrow

växterna sträcker sig mot ljuset. mot det vackra, varma juniljuset klockan tio en tisdag. sträcker sig, stoltserar med sina liv, lapar.
junisolen faller mot balkongen och väggarna och de orangea gardinerna. mot smultronplantorna, krassen, avokadon.
du kysser mig med tomat, du kysser mig med choklad, det doftar ljus, fågelkvitter, luft.
jag sträcker mig mot ljuset. jag rätar min rygg, jag sträcker mig, jag lapar liv. röran stör mig inte längre - behöver inte längre städa utsidan för att städa insidan. inget kaos som får mig att vränga mig ut och in, inte längre. nu innebär det liv för mig - en kreativ röra, ett flyt, att någon bygger liv.
och jag bygger, jag bygger långsamt.
vilar i röran och sträcker på min rygg. tycker om mig och skäms inte för att säga att jag är bra. gömmer inte mina prestationer, jag visar dem gärna, öppet. jag kan nu. jag vill nu.
jag vilar och jag växer. andas kvällen djupt ner i lungorna. vi delar språk - läser godnattsagor för varandra på spanska. (som jag älskar att väva språk, klättra, bygga broar mellan människor.) håller varandras händer och mediterar. (jag vill spricka upp i ett leende, hela mitt väsen vill bli ett leende.)

the softness of the morrow

ljuvliga människa

förlåt dig själv, förlåt dig själv, förlåt dig själv.