well I have my words




kärleksörten mognar, murgrönan blir flammande brinnande murröda. som slingrar sig över skrovligheterna på berget som medicinarlängan står på.
höst, som jag älskar, och jag försöker klämma in mig i rutinerna. bevara sommarens balans in i hösten.
jag är trött och vet inte riktigt hur jag ska få plats i dehär vardagsrutinerna. universitetsbyråkratin - oorganiserade, leda kurser, studievägledare som är omöjliga att få tag på, alltför långa korridorer och blöta fötter. allt detta ska bli min vardagslycka.
jag vill åka hem, sjunka ner i ett bad och låta det bli mörkt ute, förlora mig i en bok.
snart ska jag åka norrut och vandra. lyssna skog, värma bönburkar, lägga kinden mot trädrötter. dela styrkan harmonin.

what matters is only this

balans kan inte forceras - den måste växa, sippra, leta sig in. du måste locka på den, du måste leta efter den. kan aldrig innehålla måsten och intryckta timmar innan och mellan olika möten och bestyr. du måste känna efter och du måste känna efter i nuet. du måste låta det vara och låta det bli, och göra det hjärtat säger. inte det som bordes och du vet vore bra. lära dig närvara.





only this

det är ingen här som kommer göra dig illa
det är tryggt och varmt och gråten är välkommen

skrivknaster

det börjar det slutar det börjar

dimmiga minnen av att vara sömndrucket vagt vid medvetande, av att du kryper ned bredvid mig, klappar mig med rörelser fulla av varm kärlek, kärleksfull värme, hur det enda jag är medveten om är att jag känner mig trygg, älskad - ingenting annat når min nästansovande hjärna, ingenting annat är, finns, inte ens i min mors livmoder kan jag ha varit lika varm, omhuldad, älskad.

grogrund färgsprak

thé.
hösten nalkar. jag kan lukta den, jag kan känna den, lightly tapping my skin. jag kan höra den under mina fötter: det välbekanta knastret, frasandet och krispiga löv. som dött, dalat, som ska bli grogrund för en ny sommar. jag kan se den; de så sakteliga gulnande löven mitt i det gröna.
snart exploderar världen. snart är det en färgsymfoni utanför varje fönster, och jag kommer lyriskt att plocka hem så många färgglada löv jag kan hitta. gömma dem bland alla kursböckers sidor, omge mig av höst. av förändringen.
kanske älskar jag hösten för vad den betyder för mig - förvandling. metamorfos. kasta av sig det som varit, bli ny. spricka upp i en färgsymfoni.
jag älskar skiftningarna. men de gör mig samtidigt vemodig, nostalgisk och ledsen. alla årstiders skiftningar gör mig sådan, dock mest när vintern blir till vår. den här förändringen är mjukare, lättare. ändock vemodig. men jag välkomnar den.

kom höst.

"ett kärleksfullt, kreativt kaos, fullt av skapandeprocesser"

home is a place to grow, full of people with kind eyes and warm hearts.

öppen, varm, modig, välkomnande,
peace in heart and mind and stomach,
magkänsla.
fri, vild, modig, lycklig,
framförallt välkomnande.

"fina, fantastiska kropp som är så bra på att lära om och läka sig in i nya, bättre banor"

precis så. fina, fantastiska kropp. litar till läkandet.

jag älskar kök. jag älskar att dona i köket, fylla det med myller och kreativitet och liv och rörelse. stora finurligt staplade diskberg, pallar, surdegar som bubblar, kryddplanteringar i gamla kopparkaffekittlar. hänger ståltråd från gardinstången för krassen att klättra i. kylskåpspoesi, burkar med frön och nötter och flingor. fyller med liv och myller.

jag har hittat något den här sommaren. en känsla som omsluter mig. som jag har i mig, i bröstkorgen, som jag bär och som bär. mig. som jag inte visste jag kunde känna såhär varaktigt.
jag är lugn, jag är rofylld, jag är trygg. jag känner ro, jag känner tillit.
jag känner mig fylld. lugn.