dimmiga minnen av att vara sömndrucket vagt vid medvetande, av att du kryper ned bredvid mig, klappar mig med rörelser fulla av varm kärlek, kärleksfull värme, hur det enda jag är medveten om är att jag känner mig trygg, älskad - ingenting annat når min nästansovande hjärna, ingenting annat är, finns, inte ens i min mors livmoder kan jag ha varit lika varm, omhuldad, älskad.