there goes the fear, let it go now

att du var min. tänker på hur mycket du har älskat mig.
tänker på magin. tänker på hur mycket av mig som föddes i oss. vår kärlek som en slags livmoder.
närhelst jag dricker kaffe med socker&mjölk är jag tillbaka. femton år, livrädd och lyckligast i världen. tänker på smaken av cigarettrök blandat med jordgubbstuggummi. det var höstfärgssprak, otaliga besök på stans dyraste glasscafé, randiga strumpbyxor, trevande rädsla, att våga slå ut lite skyddade av varandra.
och hur du gled och tappade all gnista och liv. som sand mellan mina fingrar. du sa nej till livet och således också till mig. ett liv kan inte baseras på rädsla. jag var tvungen att leva. jag är så hemskt ledsen att jag gjorde dig så illa.
jag har minnena i en öm plats i mitt hjärta. det hoppas jag att du också har.
lycklig och stolt över att ha älskat en så vacker människa.