min älskling sover. sitter insvept i filt, laptop i knäet, dismaskinen just klar i köket. en plötslig tystad. dagen och tankarna lägger sig.
har varit på föreläsningar om vård till papperslösa hela dagen. jag har tänkt, jag har gråtit, jag har varit förtvivlad, ledsen och arg. det finns så mycket röta. så mycket ruttet i så många instanser och på så många nivåer. ibland vet jag inte hur jag ska bära det. som om hela mänsklighetens ont på något sätt vill rymmas i mitt bröst. ändå, så glad att jag tänker och känner. glad att jag vet, iallafall lite mer. att blunda är det farligaste.

...

jag drömde om dig inatt. liksom en annorlunda dröm. stod och höll M i handen, tätt intill, och du kom och tittade på oss och log, citerade en rad ur någon winnerbäcklåt, jag minns inte vilken nu, men något i stil med "är ni lyckliga nu, har ni livet framför er?". och vi svarade ja och du såg glad, liksom nöjd ut, och gick. det var en fin dröm. på en föreläsning idag hade killen framför mig en sådandär rödorange (alldeles för stor) skjorta, en sån som du brukade ha. jag undrar när jag släppte dig. om jag kanske höll kvar i någon slags tråd till dig genom att läsa det du skrev. jag kunde inte låta bli, jag försökte. nu känns det lite tomt, som kallt.
jag har varit självisk på så många sätt.