solace of self

tea and sympathy



inte riktigt kraften att lägga riktning i dethär

det regnar, det är skönt att ligga i en säng och gråta. bädda in mig i täcken och värme och släppa ut fördämnningarna.

få syn på sig själv

du är det varmaste och det vackraste jag vet

I will carry you through what my body and heart can carry
I will lift you, I will hold you

and failure is ok

finns det något vackrare, något varmare än att få lägga sig mot någons bröst, mot någons hjärtslag, och gråta? lyssna på dunket, livet, känna hudvärmen. släppa taget om tårarna. forsa. att få hållas om, att hållas i värme och kärlek. det är nog det största, det viktigaste, det verkligaste jag har. det robustaste, sannaste.


I fill stripped off, stripped naked. varje konversation tär. jag har inget membran, jag har inget.. skal. jag har inget självförtroende, jag har ingen hållning ingen ryggrad. no self. genomskinlig och diffus i kanterna. gråten är en konstant klump i halsen. samtidigt är jag otroligt tacksam över denhär intensiva känslan av att vara människa. privilegiumet i att få känna såhär starkt.
jag behöver ge migsjälv tröst, tillit. jag känner igen denhär känslan, jag har svårt att beskriva den. jag känner mig tunn. jag känner mig motsatsen till trygg, harmonisk, lugn, säker, centrerad, varm, composed. I feel utterly decomposed. jag kan bryta ihop av valet mellan thé och varm choklad. små val får mig att tappa fattningen. men jag har hållt ihop hela dagen idag, snart ska jag ge mig själv en gråtstund.
och jag ska ge migsjälv varm äppelkaka. filtar. regnsmatterljud. privilegiet att få gråta.



jag vet inte hur bäst lösa dethär. känsla, rationalitet? jag mår pest. jag har en fysisk känsla av ledset i magen. det är inte bra, det är inte okej. det kanske kan bli okej.