(och någon gång ska jag lära mig att göra allt spritter alla ord inom mig till någon slags själsmylla och växa av det och med det istället för med

rastlös iver om och om igen tömma mig på ord och tro att tomheten är balansen och lyckan
och låta det gro i det istället)

men:




helagsfjället, härjedalen, on the edge of autumn

om du puttar så drar jag, (alltså:
om jag puttar så drar du)

du är så full av kärlek, du är
vackrare än himlens solnedgång

du är vackrare än himlen

ur solnedgången – himlens sköte – föds natten. vi bevittnar omslaget och vi bevittnar varandras omslag. vid foten av ett fjäll: ett skådespel: ljusrosa himmel, ljusblå himmel och en tydlig gräns av moln som följer fjälltopparna. den mjuka tystnaden

var och en har närmast till sigsjälv

lyssna till vägen
lyssna alltid till vägen

och älskling
tänk om vi kan bli lika formade till varandra, i lika harmoniskt samklang med varandra som det här landskapet - som vinden, bergen, stenarna, fåglarna, myrarna, renarna, mossan, buskarna, lavan. tänk om vi kan bära dessa rytmner, om dessa rytmer kan bära oss.
som vinden slipar bergen och som bergen mjuknar för att släppa fram vinden
berget formar vinden precis som vinden formar berget

det finns världar i världarna och ett viddsträckt lugn med en rytm jag önskar vore mitt hjärtas

allt täcks av liv – varje sten bär på sin yta ett landskap. vita, oranga, gröna och svarta lavar – jag lägger handen mot dess skrovlighet, ryser, fylls av respekt för livet självt. för vägarna det tar, för vad det klarar

och glaciären: vindlingarna, rörseln, det stora enorma, droppandet forsandet, solen och snön och isen
det enorma, hur det ständigt rör sig och formar sig


som små barn där vi gick och pekade på buskarna, spindlarna, lavarna, rovfågeln, den spräckliga fågeln, renarna, stenarna, fjällbäckarna, solnedgångarna och soluppgångarna och molnformationerna, de kuvade träden, det gulnande landskapet och det allra kargaste islandskapet

och bilden jag bär: du på stenen i vattenfallet vid foten av glaciären, liksom leende inåt, ett med stenen och vattnet och fallet och glaciären
som i din rätta miljö
den omgivningen gjorde dig rättvisa

jag kan inte titta mig mätt

vi kramar marken, ligger på mage och dricker rätt ur fjällbäcken
det här lugnet är på något vis också mitt