jag älskar hösten för dess sans och dess vett. dess lugn. spaden i den höstkalla jorden.
i just dethär ögonblicket är vi fria. mellan sömn och vakenhet. vi har just vaknat - eller nyss somnat? - rum och tid blandas. bara hud. värme, sömn, nyvakenhet. här är lyckan utan anledning - bara känsla, inga tankar. lyckan i sigsjälvt är starkare än en lycka som måste rättfärdigas. i dethär ögonblicket bara kärlek.
ditt ledsna är inte mitt, jag måste påminna mig om det.
mitt huvud försöker vara olyckligt men mitt hjärta låter lyckan sippra in. det är verkligen bättre nu.
september är min
2010-09-09
Subscribe to:
Post Comments (Atom)

No comments:
Post a Comment