when will I shed this. och förstå. att jag inte kan rymma allt. inte hålla allt, vara allt. att att släppa är lika viktigt som att hålla. att död möjliggör liv, att förändring förutsätter att gå vidare & glömma. a time to gather and a time to shed.
för nu känns det som att jag samlat på mig så mycket att min ryggrad bågnar. att det tynger mig istället för att göra mig lite större, lite friare.
detta önskar jag mig: att jag skulle kunna ta ett djupt andetag och släppa somligt, bara tappa det, bara släppa den kontroll jag tror jag besitter, överge vissa söndertrampade tankestigar och räta på min rygg. lättare och lyckligare. ömsa skinn. vägen till vidare härifrån går genom att släppa taget om mycket.
No comments:
Post a Comment