till sängs med min ångest

antar att det är vid den här allmänna sinnesstämingsröran jag skriver som bäst. om jag tar mig tid att lyfta trasslet. panik och stolta hjärtan. jag ska lära mig att bejaka varje känsla. varje sinnesrörelse ska jag vara ett med. varje känsloförnimmelse ska jag stolt bära upp. varje tår jag fäller ska jag le åt, varje leende ska jag skina med, varje panik ska jag skrika ut. jag vill nå fram, jag vill nå ut, jag vill nå dig och jag vill inte vara rädd. ändå bryter jag ändå inte tankevanor. ändå är det förbannat svårt. ändå vandrar mina känslor samma upptrampade stigar. samma uppdämda ångest; dessa vridna förväntningar, denna vridna världsbild - och att agerar utefter dem. det skadar mig.
jag går till sängs med min ångest, villrådig inför hur jag ska hantera den.
har jag ens kommit någonvart?

"det finns val i varje sak vi gör, och just nu är det en trösterik tanke."

jag finner tröst i förvissningen om allts rörelse. om förändringen, förvandlingen. trygg i färdriktningen framåt.

på sätt och vis.